Happy Halloween

Det bästa man kan göra när man kommer hem efter en resa är att ställa ifrån sig gitarren i hallen, plocka upp fiolen och dra iväg på Räfventyr. Så gjorde jag igår vilket resulterade i tre konserter och en musikalisk spårvagnsresa. På nyssnämnda vagn klev det på ett gäng utspökade Majorna-kids som frågade vår saxofonist varför han hade en jävla trumpetjävel. Känns på nåt sätt fint att bli ifrågasatt för ett instrument av någon som är utklädd till eh... vampyr, Frankenstein eller vad det nu var (det var mest ett jävla kladd av Buttericks-smink) och vars polare är en pumpa.

Och inatt har jag själv tydligen sminkat mig till zombie anser spegeln idag för så här ska man ju inte se ut. Hujeda mig. Nu går jag över till min granne med den stora Tv:n och gör Söndag.

Sammanfattning

Väntar med att sammanfatta Skåne då jag ju ska tillbaka hit om bara två veckor. Sitter nu åter på Öresundståget men nu på väg norrut.
Den ambulerande servitören öppnade min ölburk, för det måste han göra enligt lag, med orden: "Välkommen till Sverige."
Tack, svarade jag.

Det är Halloween idag och det märks till och med här i Vagn 11. Några blondiner i 30-årsåldern har änglavingar och djävulshorn på sig och blandar egna drinkar i höga glas. En trind skånsk gosse frossar snask och en ung tjej med väldigt varglikt ansikte slingrar ömt sina fingrar runt sin pojkväns tass och viskar något i hans öra som får honom att le. Det sorlas mer än det brukar vid kl. halv sex en lördag och jag är som vanligt inte bjuden till någon Halloweenfest. Det är ok. Jag brukar liksom inte fira den högtiden ändå. Har hänt att jag ställt ett ljus vid en grav på allhelgona-afton någon gång men Halloween har faktiskt aldrig riktigt talat till mig. Trots att det nuförtiden är en av våra etablerade traditioner.
Som julafton och midsommar och annat ursvenskt. Som ska bevaras?

Lund

På sätt och vis är jag lite tveksam till att just Lund fick representera Skåne på min resa. För all del är det en anrik och oerhört vacker stad (nr. 2 på min lista efter Visby) men som ni säkert förstår är det ju i första hand Universitetets närvaro som präglar orten. Här finns folk från hela Sverige i ett akademiskt myller och till och med en del av stadskonsten är studentikos. Likheten med Uppsala för mig som icke beläst slödder är slående. Båda städerna har ju till och med tvetornade domkyrkor.

Jag uppträdde under Litteralund, en litteraturfestival för barn och ungdomar och frågan slog mig hur många litteraturfestivaler för unga som arrangeras i andra städer. De tre stora såklart och kanske Uppsala men hur är det med Ånge och Ed?
I Lund föds man och växer upp med det akademiska lättillgängligt och ständigt närvarande på ett sätt som knappast för tankarna till den joviale, något grovhuggne, skånske jordbonden liv och leverne.

Spelningen var jättetrevlig för den Lundensiska och för kvällen unga publiken är oerhört generös och kärleksfull. De tål att man skojar med dem och att gitarren stämmer ur sig vilket den gjorde eftersom jag är en klåpare och byter strängar precis innan gig.

Resten av aftonen spenderade jag i sällskap med en vän som egentligen är från 08-centrum men som nu pluggar till hippolog i Flyinge, 1,5 mil från Lund. På hästskolan är de 26 tjejer varav tre heter Camilla och en kille som heter Pierre. De får slita som fan och måste ha krage på sig i stallet (Krage? WTF?) och hon hade nyss klarat uppkörningen för häst och vagn. Det är så man tentar på hippologen. Vi hängde först med några ungdomar från publiken på en pizzakrog och hookade senare upp med en student som försökte trixa in oss på en nation. Detta misslyckades men gesten var uppskattad. Således hamnade jag och vännen på Ariman vilket är en prima sunkkrog som fyller syltans alla kriterier minus Vegas-maskinerna och billig öl. Antar att eftersom studenterna dricker shots-brickor på nationerna för 19 kr måste resten av staden maximera priserna för att ha en rimlig chans till överlevnad.

Det blev en hyfsat tidig kväll men jag hann träffa två smålänningar, en halvbekant från Malmö och en trevlig (!) IFK-are från Gbg innan jag drog mig tillbaka mot hotellet.

Hundratusen tågmil

Redan när jag hade satt mig på det i vanlig ordning överfulla Östersundståget drabbades jag av en lätt melankoli. Det var ensamhetskänslan som slog till för den allra största tiden spenderar jag ju ensam på resande fot. Ett par varv runt jorden har det i vart fall blivit om man slår ihop mina tågmil.

I regel pratar jag inte med främlingar på tåg. Jag brukar sitta knäpptyst och stirra in i min dator eller ner i aftonbladet och har blivit grym på både korsord, sodoku och backgammon tack vare detta. Men då syftet med min resa är att lära känna mitt land och dess folk tittade jag faktiskt upp lite blygt från min spruckna Iphone och fick som belöning en 20 minuters konversation med en Helsingborgare i 25-års åldern. Han hade på sig en oerhört tafflig "Rambo"-kostym och var på väg på Halloweenfest i både Ängelholm och Hborg hur nu det skulle gå till. Var femte minut svarade han i sin Iphone 4 (med tillhörande skyddsfilm och gummiram) med orden "Tjena Chefen" på nordskånska. En och en halv minut senare tappade han täckningen, svor lite och fortsatte prata festfixeri med mig. När han förstod vad jag jobbade med frågade han om jag hade några tips hur man kommer över skrivkramp. Det hade jag men tyvärr gick de inte att applicera på hans D-uppsats i Internationell Marknadsföring. Tänka sig.

Han flög av i Hborg och det sista jag hörde av honom var hur han svarade i luren med samma ord som tidigare. Resten av resan blev det backgammon och tjuvlyssnande på andra människor som inte heller hade fattat att man inte har någon varaktig täckning mellan Malmö och Gbg.

"Hallå? Hörs jag? Hallå? Jag är på tåget.. Va!? Det är dåligt nät. Hallå? Hör du mig? Fan..."

Lokelandet Runt

Så var dagen kommen. Min underbara resa genom Sverige begynner!
Det är definitivt med skräckblandad förtjusning jag låter blicken svepa över Sverigekartan och inser hur stort det här landet är och som bekant hur avlångt. Norrlandsångesten pirrar lite i bröstet när jag inser att min nordligaste bokning i nuläget, 75 mil hemifrån, ligger i det allra sydligaste Norrland. Jag minns mina Västerbottniska vänners hånskratt när jag klev av tåget i Umeå i vintras iklädd kavaj och hatt. Vill jag verkligen dit igen?

Hell yeah! Dra igång ett storkok palt och varva skotern! Det här är mitt land!
Men först en lite enklare tripp. Mot gåsapågar och rölleböer. Mot Skåne!