Gotland

Visby om vintern.
Det låter kanske inte så konstigt men för er som inte visste det har jag varit en stadig gäst på ön de senaste 14 åren och det jag först av allt förknippar ön med är sommaren och inget annat. Jag tror jag delar denna uppfattning med många även om andra kanske inte besöker ön under just medeltidsveckan.
Men såklart ligger ön kvar även under vintern och såklart finns där människor året runt även om vi fastlänningar ibland har svårt att föreställa oss Rosornas ö klätt i isande vitt. Hit anlände jag efter en 35 timmars flygresa. Den var egentligen 35 minuter men för den flygrädde fungerar tiden på planet lite annorlunda. Jag blev hämtad och körd till Leva Kungslador som ligger en liten bit utanför muren. Detta var några flera sekel gamla och urtypiskt gotländska lador som inretts till ekologisk restaurang.

Min fanbärare på Gotland Fabian anlände så småningom och även om publiken inte riktigt var i St Karin-paritet (en klosterruin i Visby där jag varje sommar spelar för c:a 400 människor) var det alltigenom sympatiskt och varmt i kontrast till den vinande vinden utanför dörren.

Kvällen fortsatte vi på Creperiet (ett stället jag inte ens visste fanns) där jag träffade två orkestermusiker. Vi hade sett samma opera i Göteborg och dikuterade Stravinsky före och efter Våroffer medan vi sippade på rödvinet.
Några timmar senare tackade jag nej till en joint och steppade försiktigt mellan spypölarna på golvet i en studentkorridor. På resan hit hade jag hunnit träffa en knösgubbe som fick lov att flexa sitt IFK-kort när han såg min Öis-tröja samt fått förklarat för mig hur deathmetal-scenen ser ut i Bangladesh av en utbytesstudent. Det finns gott om studenter i Visby och de har både kompositörslinje och Tv-spelsprogram. Både programmering och spelutveckling. I nästa liv flyttar jag till Visby direkt efter gymnasiet.

Det är ju obligatoriskt för studenter med efterfester och således satt jag strax där i soffan i allrummet med två fotomodeller och pratade Tyra Banks. Jo, det var faktiskt två modeller men vad de gjorde där har jag ingen aning om. Det var i vart fall rätt skoj att notera skillnaden i deras och TV-spelsstudenternas kläder och manér. Modell är inte ett jobb. Det är en livsstil. Hehe...

I någorlunda tid begav jag mig hem till Vallérsgatan 35. Här ligger huset jag hyr varje sommar. Att stå på den om sommaren, lummiga innergården och huttra var en förunderlig upplevelse. Man tror man vet var man har nåt. Och sen är det helt annorlunda. Bara för att det gått sex månader.