Jippie!

...jag är på väg.
Dessa ord stod att läsa i en pratbubbla vilken mynnade från en smurfs mun på min allra första ryggsäck. Den var svart och jag minns att jag tyckte om den. Orden på ryggsäcken liksom smittade. Jippie!

Min nuvarande ryggsäck har jag stulit från en exflickvän och även om den är väldigt praktisk kan jag inte säga att jag gillar den. Eller egentligen har jag inget mot ryggsäcken utan snarare dess tyngd. Jag gjorde en gång för länge sedan misstaget att ha med mig alldeles för lite skivor. Jag var i startgroparna av karriären och tänkte att "det är väl ingen som vill köpa mitt trams". När sedan motsatsen bevisades och att jag dessutom hade kunnat sälja dubbelt så mycket som jag hade med mig blev jag oerhört frustrerad. Dels för att jag inte kunde kunde sprida min musik men inte minst för att det ekonomiska bortfallet det innebar faktiskt gjorde stor skillnad. Efter denna fadäs svor jag för mig själv att jag aldrig mer skulle ta med för lite skivor/merch till en spelning igen och här sitter jag nu på tåget med en packningsvikt på kanske 45 kg.

Jag kan fortfarande känna mig skeptisk till huruvida någon skulle vilja köpa mitt trams och behöver fortfarande varenda krona jag kan få in i försäljning men dessbättre står och faller inte hela min privatekonomi på en enda spelning. I alla fall inte i nuläget.

Ryggsäckar åsido kan jag bara säga att jag efter tre dagar på hemmaplan nu farit hemifrån igen. Det utanför fönstret kallas tydligen snökaos och fimbulvinter och ragnarök. Själv tycker jag mest det ser ut som December fast jag är ju iofs norrifrån.

Jag hann göra ungefär en tredjedel av vad jag hade hoppats hinna med under mina "lediga" dagar och under den period jag blir borta kommer de resterande två tredjedelarna hinna bli fem fjärdedelar. Icke desto mindre säger jag från djupet av mitt ärrade hjärta:

Jippie! Jag är på väg!