Jag har bestämt mig för att vänta med, ska vi kalla det, analysen av de landskap jag besöker. Känner hur jag får mer kött på benen för varje nedslag och att det blir mest intressant och adekvat att redovisa när jag har en mer generell uppfattning. Vill däremot gärna dela med mig om vad jag haft för mig.
Jag blev hämtad på en snöslaskig centralstation i Eskilstuna av en oerhört stressad syster. Hon var alltjämt våt i håret från sina forcerade förberedelser. Snart nog stod jag i ett trapphus som angränsade till festlokalen. Jag var en överraskning för födelsedagsbarnet.
Att vara överraskning är en jävligt dubbel känsla. Å enda sidan kan det vara fantastiskt kul då jag sett folk börja gråta av glädje när jag steppar in i lokalen. Å andra sidan känner jag mig lite som strippan som hoppar upp ur tårtan på svensexan. Jag är lite känslig för allt sceniskt som jag inte är van vid.
När jag sedan började rulla C-dur och spankulerade in på festen möttes jag av c:a 60 maskerade människor i högtidskläder. Som filmen Eyes Wide Shut fast påklätt. Sånt hittar jag på jobbet.
Kalaset inleddes ganska formellt med tal och skålar för diverse främlingar och det stod klart att jag var omgiven av flertalet akademiker. Som brukligt är med studenter börjar det hela sobert och välformulerat och slutar med portvin över hela skrevet. Jag själv höll mig dock hyfsat i skinnet och somnade mätt och belåten på en soffa framåt småtimmarna.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar